Vad kommer hända i Burma?

Sedan jag började engagera mig i S-studenter för 5-6 år sedan så har jag också varit engagerad i Burmafrågan. Landet styrs sedan 1962 av en av världens hårdaste militärjuntor. Åsiktsförtryck, tvångsförflyttningar, systematiska våldtäkter, tortyr och slavarbete är en del av vardagen. Hundratusentals människor har tvingats fly landet och lever under svåra förhållanden i flyktingläger i Burmas grannländer. Efter år av vanstyre och förtryck är Burma ett av världens fattigaste länder. Militärjuntan skyr inga medel och utbredda brott mot de mänskliga rättigheterna rapporteras från organisationer som Amnesty International, Human Rights Watch och FN.

Läget har länge varit hopplöst, men så helt plötligt när juntan chockhöjde bränslepriset så började folk fredligt protestera. Juntan gav sig då på landets munkar, något som är heligt och som gjorde att munkarna i landet påbörjade stora demonstrationer. De fick med sig nunnorna och folk som nu vågade säga ifrån och kräva ett fritt och demokratiskt Burma.

Militären har nu visat sin närvaro. Utegångsförbud har utlysts i de två största städerna och det är oroväckande för vad som kommer hända. Antingen gör den ingenting åt det folkliga missnöjet och blir en sårbar militärregim. Detta skulle kunna möjliggöra förändring i landet. Eller så gör den som 1988, 1990 och 1996 och slår ned protester med brutalt våld. Nu behöver folket i Burma omvärldens stöd.

Jag har en interpellationsdebatt om denna fråga den 16 oktober med utrikesminister Carl Bildt - men då har mycket redan hänt i Burma. Låt oss hoppas att det denna gång blir med dialog istället för blodbad.

Dags för folksången, kungen!

Riksdagens öppnande var igår. En hel dag med upprop, cermonier, mingel och tradition. För det mesta väldigt trevligt men jag klarar inte av den tradition vi har att vi ska underkasta oss kungen, som inte ens är demokratiskt vald. Vi riksdagsledamöter skulle resa oss upp när han kom, sjunga en sång för hans ära och när han signalerade fick vi sätta oss ner. Jag är av den åsikten att monarkin som institution och stor bidragstagare i Sverige borde avskaffas. Till nästa år skulle jag vilja att kungen istället sjöng en sång för Sveriges riksdag, de som är demokratiskt valda av folket. Antar du utmaningen, kungen?

Nu är jag tillbaka!

Jag skulle kunna säga att även min blogg haft lite sommarlov, men det känns som jag själv inte haft det, vilket inte gör det hela trovärdigt. En annan variant är att skriva att jag har varit ute och rest en hel del, Thailand, Kambodja och Bryssel, och inte riktigt haft möjlighet att koppla upp mig. Men med undantag från Kambodja så stämmer inte riktigt det heller.

Erkänner helt enkelt att jag varit lat, och inte prioriterat min blogg men lovar att nu ta tag i det hela och ge det en andra chans.

För det är ju faktiskt precis det vi socialdemokrater står för, en andra chans. När du blivit arbetslös, och behöver hjälp från ett arbete till ett annat. När dina axlar gör ont efter många år i äldrevården så ska du få möjlighet att läsa på högskola och kanske bli läkarassistent. Eller när livet inte går ihop men alla krav och måsten och du blir utbränd, så måste rehabilitering till för att du ska kunna orka komma tillbaka till arbete igen. Och det är märkligt när moderata ministrar hela tiden får en andra chans, trots svart hemhjälp, obetalda licensräkningar och fortböter. Är det för att rika och bemedlade människor enligt Fredrik Reinfelt är mer värda? Vilken människosyn är det egentligen?

Det är exakt ett år sedan borgarna vann valet. Det har inte varit ett roligt år...

Mer kärlek åt folket!

Jag fick den fantastiska möjligheten att vara med under Warszawas Prideparad under helgen. Nästan 20 000 personer deltog i den tre timmar långa festen, där vi med dans och musik, visade vår övertygelse om alla människors lika värde. Det var mycket poliser på plats för att skydda deltagarna i paraden från de många demonstrationer som fanns längs med paraden.

Fotograf: Cecilia Malmström, EU-minister

Att visa solidaritet och våga stå upp för de värden man tror på är viktigare än man tror och de politiker från Sverige, Tyskland och Holland som var där fick väldigt mycket uppskattning för vår närvaro. Innan paraden hölls en presskonferens som var väldigt välbesökt. De polska journalisterna och nyhetsreportrarna ville veta varför vi var på plats. Det hade väckts en del kritik mot vår närvaro, där vi anklagades för att lägga oss i polsk inrikespolitik. Men mänskliga rättigheter och alla människors lika värde är inte en inre angelägenhet, det är något universellt. Vi måste hjälpa varandra, samarbeta mer för att förändra lagstiftningen men framför allt de attityder som finns i samhället. I Polen har nyligen utbildningsministern gått ut med att han vill att alla homosexuella lärare och de med "liknande beteende" ska sparkas och att all homosexuell "progaganda" ska försvinna från läromedlen. Detta är oacceptabelt!

EU har i år ett tema om alla människors lika värde. Jag tycker det är dags att vi på allvar lyfter denna fråga. Inte bara i fina ord utan också i verklig handling. Fortfarande värderas kvinnor mindre än män, fortfarande är det svårare att få ett jobb med ett en annan etnisk bakgrund och fortfarande är det inte ok enligt vissa att få älska vem man vill. Det behövs göras även i Sverige!

Ångest!!!

Jag får en massa mail, råd och uppmaningar om att jag måste skaffa mig en blogg. Alla har en blogg, och det ska vara det ultimata sättet att få ut sitt politiska budskap. Jag ska erkänna att jag är skeptisk, men jag har nu lovat mig själv att ge det en chans.

Och det finns ju faktiskt frågor som man vill kanalisera på något sätt, som gör en upprörd, förbannad eller kanske till och med gör en lite glad.

Som att Lars Leijonborg inte får tummen ur, om alla de saker som behöver göras inom utbildningsområdet och som man så dyrt och heligt lovade i valrörelsen. Nu när Högskoleverkets undersökningar visar att utbildningar inte håller måttet, så väntar han på en utredning som ska förändra det system som idag gör att det är viktigare för lärosätena att få så många studenter som möjligt som klarar sig, istället för att prioritera kvalitet. En utredning som egentligen var klar för över ett år sedan, och som redan varit ute på remiss. Fegt! Dessutom blev det inga nya kvalitetspengar, inget höjt studiemedel eller slopat fribelopp för studenterna utan istället en massa försämringar.

Jag tycker det är skamligt!

Kanske inte så svårt ändå att blogga...=)