Mer kärlek åt folket!

Jag fick den fantastiska möjligheten att vara med under Warszawas Prideparad under helgen. Nästan 20 000 personer deltog i den tre timmar långa festen, där vi med dans och musik, visade vår övertygelse om alla människors lika värde. Det var mycket poliser på plats för att skydda deltagarna i paraden från de många demonstrationer som fanns längs med paraden.

Fotograf: Cecilia Malmström, EU-minister

Att visa solidaritet och våga stå upp för de värden man tror på är viktigare än man tror och de politiker från Sverige, Tyskland och Holland som var där fick väldigt mycket uppskattning för vår närvaro. Innan paraden hölls en presskonferens som var väldigt välbesökt. De polska journalisterna och nyhetsreportrarna ville veta varför vi var på plats. Det hade väckts en del kritik mot vår närvaro, där vi anklagades för att lägga oss i polsk inrikespolitik. Men mänskliga rättigheter och alla människors lika värde är inte en inre angelägenhet, det är något universellt. Vi måste hjälpa varandra, samarbeta mer för att förändra lagstiftningen men framför allt de attityder som finns i samhället. I Polen har nyligen utbildningsministern gått ut med att han vill att alla homosexuella lärare och de med "liknande beteende" ska sparkas och att all homosexuell "progaganda" ska försvinna från läromedlen. Detta är oacceptabelt!

EU har i år ett tema om alla människors lika värde. Jag tycker det är dags att vi på allvar lyfter denna fråga. Inte bara i fina ord utan också i verklig handling. Fortfarande värderas kvinnor mindre än män, fortfarande är det svårare att få ett jobb med ett en annan etnisk bakgrund och fortfarande är det inte ok enligt vissa att få älska vem man vill. Det behövs göras även i Sverige!

Ångest!!!

Jag får en massa mail, råd och uppmaningar om att jag måste skaffa mig en blogg. Alla har en blogg, och det ska vara det ultimata sättet att få ut sitt politiska budskap. Jag ska erkänna att jag är skeptisk, men jag har nu lovat mig själv att ge det en chans.

Och det finns ju faktiskt frågor som man vill kanalisera på något sätt, som gör en upprörd, förbannad eller kanske till och med gör en lite glad.

Som att Lars Leijonborg inte får tummen ur, om alla de saker som behöver göras inom utbildningsområdet och som man så dyrt och heligt lovade i valrörelsen. Nu när Högskoleverkets undersökningar visar att utbildningar inte håller måttet, så väntar han på en utredning som ska förändra det system som idag gör att det är viktigare för lärosätena att få så många studenter som möjligt som klarar sig, istället för att prioritera kvalitet. En utredning som egentligen var klar för över ett år sedan, och som redan varit ute på remiss. Fegt! Dessutom blev det inga nya kvalitetspengar, inget höjt studiemedel eller slopat fribelopp för studenterna utan istället en massa försämringar.

Jag tycker det är skamligt!

Kanske inte så svårt ändå att blogga...=)